Bogserbåt i Motala på 70-talet

[Bw]

Om jag får vara lite petig, så var nog inte alla bogserbåtar avsedda för enbart bogsering. I mina ångermanländska hemtrakter var praktiskt taget varenda bogserbåt besiktad för passagerare. Med forna tiders bristfälliga kommunikationer användes - i vart fall de mindre bogserarna - till alla möjliga uppdrag som t ex för disponentens jaktturer, som ambulanser, färjor och för utflykter på helger osv.
Bogserbåtarna var med andra ord den tidens multitransportör!
Vänligen Bw

[Skepparättling]

De dög till och med för adel och nobelpristagare för transport.
Tror att urklippet är från 1909, då hade han ännu inte fått nobelpriset men ändå.
En tur mellan Vadstena till Olshammar i tyst och stilla mak, förutsatt att Vättern visade sitt lugna jag.
Den gode Verner höll på att drunkna vid ett annat tillfälle.

Bifogar en bild med text på...

[johanmmolin]

Grävde upp denna gamla tråd!

Här är Wulf II i Motala hamn våren 1967.


Hur är tillståndet för s/s Strand i dag?

[vraket]

Grävde upp denna gamla tråd!

Här är Wulf II i Motala hamn våren 1967.


Hur är tillståndet för s/s Strand i dag?

http://www.tugboatlars.se/Strand.htm

[johanmmolin]

Iofs trevlig sida på en mycket trevlig hemsida — men jag kan inte med säkerhet se att där finns någon information om Strand efter 2006, därav min fråga!

[L-J]

Då kan vi skjuta tidslinjen fram ett år.
Här är en bild från Gullberskajen 2007:

http://maritimbild.com/copyright_lennart_Ramsvik30.JPG

Hittade den på denna sidan:
http://maritimbild.com/gullbergskajen.htm
Allt som oftast är jag i Gbg på jobb, så jag skall vid tillfälle åka förbi och kika.

L-J

[Husum]

En bild på Strand från Juli 2013

[theuno]

Det var jag som köpte båten av Bertil Bergman sent 1974. Den var då i miserabelt skick, bla. var trädäcket så ruttet att vi var tvungna att spika plankor över de värsta hålen för att inte falla igenom. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om uppstarten av båten om någon är intresserad.

[m/s munter]

Klart vi vill ha en roman! du har ju massa gooa berättelser och tidningsurklipp.

du borde få bidrag från SMM till det!

[theuno]

Jaha! Nu hade jag skrivit en lång uppsats om detta och plötsligt utan förvarning försvann alltihop! Antagligen hade jag nått maxgränsen 60000 tecken. Trodde att det bara skulle stoppa där men alltsammans försvann utan att sparas. Nu blev jag så trött så jag kanske försöker en annan gång.

[johanmmolin]

Hoppas du orkar försöka en andra gång framöver!

[theuno]

1974 hade jag tröttnat på och sålt min bogserbåt Willy för jag hade fått för mig att jag ville ha en ångbåt. Jag hittade Wulf II som

låg upplagd i Motala sedan 16 år tillbaka. Båten såg bedrövlig ut och hade varit utan underhåll,förutom länspumpning då och

då.Trädäcket var så ruttet att det lämnade nästan fritt spelrum för regnvatten. För att kunna gå på det var man tvungen att spika

brädor över de värsta ställena för att inte falla igenom. Men båten var storleks och prismässigt så att det passade mig. Bertil

Bergman ville ha 25000:- och det var inte prutbart. I priset ingick att han skulle vara med och sätta igång maskineriet så båten

skulle kunna gå till Göteborg. Inredningen var i stort sett bara att sopa ihop, regnvattnet hade förstört det mesta. Någon hytt förut

var användbar annars var det mässen, byssan och styr och navigationshytten som var nödtorftigt beboeliga. I maskin såg det bättre ut,

Bertils far John Bergman hade varit maskinist och han hade sett till att uppläggningen var riktigt gjord. Alla rörledningar var

dränerade för att inte frysa, maskinen var inoljad osv. Pannans nedre manlucka var borttagen och pannbotten hade säkert varit

rengjord. Under åren hade emellertid vattnet stundtals stått över durkarna och in i pannan, så nu såg det inget vidare ut.

Jag började med att flytta in i navigationshytten tillsammans med en fotogenkamin, det var ju vinter och snö och el fanns inte på

kajen så jag fick hyra ett elverk för att få lite ljus i maskin. I min lilla hytt hade jag en fotogenlampa. Vi började med att städa

och göra rent i pannan som var full med pannsten som hade flagnat loss och lagt sig i botten. Därefter monterades manluckan, pannan

vattenfylldes och det skvalade här och där från sönderrostade tuber. Ombord fanns några tubstoppare som man kunde köra in i den

trasiga tuben och dra åt som en tillfällig reparation. När vi hade förbrukat alla var det bara att markera de läckande tuperna, tömma

pannan, vilket fick göras med hyrd länspump,och börja skära ur trasiga tuber. Min Willysjeep gick i skytteltrafik mellan Götet och

Motala med nya tuber och andra förnödenheter. Nya tuber sattes in och pressades. Verktyg för detta fanns ombord. Sedan var det bara

att vattenfylla igen och kalltrycka pannan. När trycket kom upp small givetvis ett par tubrör till och allt fick upprepas. Bertil

började tycka synd om mig och erbjöd mig att få sova hemma hos honom och hans familj, vilket jag tacksamt tog emot. En säng, dusch

och frukost, som hans fru stod för underlättade betydligt.

Till slut höll pannan tätt för kalltryckningen och då var det dags att börja elda på. Bertil skaffade fram gamla bräder,lastpallar

och liknande. När värmen och så småningom, manometernålen började röra sig så hördes det ett "poff" följt av ett pysande och då

visste man att det var dags igen.Så där höll vi på tills pannan äntligen höll tätt. Vi tog upp trycket och testade

säkerhetsventilerna, vilka fungerade som dom skulle. Ett stort ögonblick var när vi första gången släppte på ånga på hjälpmaskin, den

gick igång och fartygets egna belysning tändes. Då kändes det stort.

Därefter var det dags att testa huvudmaskin. Bertil var till ovärdelig hjälp, jag hade ju knappt sett en ångmaskin förut och visste

inget om var alla lossplockade grejor skulle sitta. Han lärde mig också att tillverka grafitsmörja att smörja manluckspackningar

o.dyl. med. Man gjorde en blandning av cylinderolja, grafitpulver och kautchuk som värmdes tills gummit smälte. Det blev en goja som

enl. honom var "segt som hundkött".

Nåväl, maskinen gick runt och såvitt jag minns fungerade allting som det skulle, tack vare gamle John som tyvärr hade gått bort flera

år tidigare.

Medan vi höll på så samlades det mycket folk på kajen, man hade ju sett den gamla båten ligga där i alla tider och plötsligt började

det ryka ur skorsten! Motala tidning kom dit och intervjuade, dom kallade mig "ångbåtsgreve" hur dom nu kunde komma på det när jag

stod där kolsvart i synen och med dito kläder.

Nästa steg var att skaffa kol, det beställdes från Södertälje och levererades med lastbil i hektoliterssäckar.Jag hade ju ingen aning

om förbrukning men Bertil hade, han rådde mig att beställa 80 hl. Så kom då lastbilen en varm vårdag och jag och en kompis hjälptes

åt att bära alla 80 säckarna ombord, värst var det med den sidan som låg vänd från kajen. Återigen var man kolsvart, men det var

skönt när det var klart. Detta var ju ändå vardagsmat för ångbåtsbesättningar bara några tiotal år tidigare.

Så hade jag kallat samman en besättning av folk från Gullbergskajen som skulle vara med på hemfärden, på den tiden fanns det seriöst

båtfolk där. tex. Per Palmer som tidigare varit med och bärgat och iståndsatt ångaren Rex på Strömsholms kanal och som senare skulle

bli delägare i denna båten. Så var det Per Engwall som idag kör kryssningstrafik på Svalbard med sitt ägandes fartyg "Stockholm",

plus några till med tillhörande fruar/ tjejer.

Under hela våren hade det regnat, speciellt dagen innan avgång då det ösregnade och klimatet ombord var ju inte det bästa. så jag

hade en del farohågor om vad folk skulle tycka om att övernatta i takdroppet bland ruttet fuktigt trävirke och spindelvävar. Men

samma dag som folket kom med tåget så klarnade det upp, solen kom fram allt torkade upp och alla var glada, utom möjligen jag som

mest var nervös.

Så var det Pingstafton 1975 och det skulle bli avgång, jag och Per P. skulle vara i maskin och andra skötte resten. Vi la ut från

kajen. folk vinkade avsked och allt gick bra. När vi hade kommit ut en bit började trycket sjunka och det gick långsammare och

långsammare. Ingen av oss hade kört koleldad ångbåt förut och att elda kunde vi inte så vi la på så mycket kol att fyren nästan

kvävdes. Då kom jag på att jag hade läst i Bergströms "Fartygsmaskiner" att det var viktigt att hålla en jämn och tunn kolbädd på

rosterna, så ut med allt igen och börja om. Nu gick det bättre och sen gick det ännu bättre. Båten höll utan problem 8 knop efter

detta.

Hemresan förlöpte fint och vi fick en strålande ångbåtspremiär med kanonväder hela tiden. Kolet som blev över räckte (nästan) till en

utflykt i Bohuslän på midsommaren också. Men det är en annan historia.

[zoroaster]

Tack för en trevlig berättelse om din första resa med Strand.

hälsningar

Douglas

[Imperial]

Tjenare!

Jag är nybliven medlem här på forat.
theuno;kul å intressant berättelse om första resan med Strand.

Första gången jag skulle starta min skuta så var säljaren med och visade allt.
Det small till å en 2m flamma kom ur skorstenen.
Efter några min kom polisen för bi och frågade om vi sett nån som skjutit pistol på kajen

/

[kapstans]

Mer sådana berättelser, kul.