Den snåle styrmannen och den överkörda haren

[Flunkbuster]

Han var en äldre herre som seglat andre styrman många år och under hela sitt liv hushållat med sina pengarna, egentligen var han sjukligt snål. Han blev ofta retad av sina arbetskamrater att han var så snål, en gång frågade överstyrman varför han jobbade då han ändå var mångmiljonär (hade runt 4-5 miljoner på banken), då svarade han; jag är inte miljonär, jag räknar i dollar.

Under sina lediga veckor tvättade han aldrig sina kläder utan de stuvades in i hyrbilen för att tas med ombord för där var ju gratis att tvätta och så var det också fritt tvättmedel.
Hyrbilen han körde hem var därför oftast knökfull med väskor och säckar av tvätt och en massa "bra ha" grejer han samlat på sig som skulle med hem.
Detta hade till följd att alla arbetskamrater ombord som skulle mönstra på eller av samtidigt oftast fick ha egna hyrbilar. Samåka med honom till eller från fartyget var det nästan ingen som ville utsätta sig för. Alla på båten såg till att ha sina kläder rena innan han kom ombord, för sedan fick tvättmaskinen jobba dygnet runt den närmaste veckan.

Han åt värre än en utsvulten vildsvinsgalt när han var ombord eftersom han under ledigheten knappt ätit, det var han för snål för, endast någon enstaka sjöfågel som han själv hade skjutit från sin strand uppe vid norra Öland slank ner i magen, eventuellt också lite knäckebröd utan smör. Han brukade äta upp sig i vikt ca 10 kilo på en turn, det räckte för att klara sig undan svältgränsen på ledigheten hemma. Som en följd av detta fanns det aldrig något pålägg i mässkylen efter hans vakt var slut.
Nåväl jag skulle kunna berätta mycket mer om denne snåle styrman men vi tar bara en sak till.
En smått otrolig händelse som utspelade sig i början på 90-talet följer här.
Berättelse börjar en fin vårdag då han med hyrbil ska åka för att mönstra på sin vanliga 6 veckors turn.

Tidigt en disig vårmorgon beger han sig med hyrbil från Byxelkrok på norra Öland. Glad i hågen över att äntligen kunna få lite riktig mat i magen igen åker han i sakta mak söderöver på de fina öländska vägarna.
Plötsligt hoppar det en hare fram på vägen och han rattar hit och dit för brinnande livet och lyckar tillslut "knäppa" harpalten med vänster framhjul. Han hoppar ur bilen och med en välriktad spark ger han harstackaren nådastöten. Sedan slänger han in den i bilen och åker vidare, nu ännu gladare över att ha fixat lite gratis delikatess. Han åker ner alltom Kristianstad för att hämta skepparen. När han kommer fram frågar han skepparen om han kan få låna en ordentlig kökskniv, för här ska slaktas!
Nåväl när haren är obducerad och inpackad i plastpåsar åker de båda tillsammans med kvarlevorna av haren vidare upp till Kalmar där deras fartyg ska göra en kajstuds för att byta skeppare och andrestyrman. Väl ombord åker den överkörda haren in i kockens frys och där ska den förvaras de närmaste 6 veckorna för att sedan tillagas hemma i den egna grytan.

Sedan börjar hans sedvanliga frossande, tvättande och samlande av allsköns bråte. (som säkert kan vara bra att ha om hundra år)

När det så småningom drar ihop sig till avlösningsdags vill det sig inte bättre än att han blir tvungen att ta flyget från Amsterdam till Sturup för att därifrån ta hyrbil hem. Problemen börjar när han på flygplatsen blir invinkad av tullen. (Han kånkade väl på så mycket säckar och väskor att de blev misstänksamma kan jag tro.)
När tullen får syn på hans väl inpackade plastpåsar med den djupfrysta haren blir det ett väldigt hallå. Tullen packar upp och kontrollerar köttbitarna in i minsta detalj och kan inte finna de viktiga kontrollstämplarna som ska finnas på kött som förs in i Sverige. De vill också se veterinärintyget på köttet.
Styrmannen förklarar hela historien ett antal gånger utan att tullarna begriper någonting. Styrmannen bönar och ber dem att inte beslagta köttet för det är faktiskt svenskt, det är bara en överkörd hare som har varit på turné med hans fartyg i Europas hamnar under 6 veckor. Tillslut lyckas han dock få tullarna att förstå sanningen i det han berättat och att denna hares irrfärder faktiskt är sanna.
Han hyr sedan en bil och åker hem till Byxelkrok där han i lung och ro kokar en mustig gryta och serverar sig själv "en överkörd hare med rotmos".
Så kunde det alltså gå till och det är faktiskt en sann berättelse.
Hälsar Flunkbuster som var matros och arbetskamrat till denne originelle styrman på Thunbolagets Nossan, det fartyg där denna berättelse har sitt ursprung.

[Claes Thure Moberg]

Så får jag också berätta om en snål styrman. En person som var väl försedd med kronager, men som inte tyckte om att använda dessa. Detta hände för kanske 30 år sedan när det fortfarande fanns omoderna och halvmoderna lägenheter i Stockholm.

Vår styrman bodde i en halvmodern etta på Söder och han hade länge övervägt att installera dusch. Och tillkallade hantverkare som kikade på projektet och kom med ett anbud på 1300 kronor. Något vår styrman ansåg vara ett helt okristligt pris.

MEN

Han var smartare än så och löste problemet för 50 kronor. En pyts och två skumgummimattor. Duschningen gick till så att han fyllde pytsen med vatten. Så ställde han sig på ena mattan, doppade den andra i pytsen och vred ur den över huvudet. Sedan var det bara att byta matta några gånger......