Idag på morgonen kom det in ett fartyg som gick in i hamnen. Jag har inte varit i stan idag så jag har ingen egen bild och jag har heller inte kunnat titta närmare. Jag bifogat en bild från nätet. General cargo från Vanuatu står det och hon heter My Duru med IMO 8602000. Lastar 1860 ton. Det är en av de där konstiga som har bryggan på en tjock stolpe och alla manskapshytter under däck verkar det som. Inte precis som vi är vana vid i Skandinavien. Kommer från Choggia Italy men hon verkade inte vara nedlastad, dessförinnen Mersin Turkey. Choggia är en del av Venedig ser jag nu.
Jag såg på långt håll med kikare att dom hade lättat på luckorna lite men jag såg inget mer. Få se i morgon om jag kan lura ut vad dom gör här. (Inte en smugglare till väl?). Hon är i alla fall byggd i Papenburg Herman Sürken GMBH och ägs och redas av My Ship Group SA.
Och just nu har Belgian Reefer IMO 8300365 kommit in och ligger på redden och får service. Jag ser i mörkret genom kikaren åtminstone 2 olika båtar som är där. Den ene verkar vara den lilla tankbåten som Kapstan tidigare trodde kunde ta hand om avloppstankar. Den andre ser mer ut som för transport av folk. Belgian Reefer har Bahamas flagg och rubr som Refregiated Cargo Ship. Hon lastar 14.786 ton och är byggd i Japan 1983. Kommer närmast från Mersin i Turkiet och ligger nog inte kvar när det ljusnar. Nu är hela däcksöverbyggnaden upplyst.
My Duru är ett sk RSS, River Sea Ship och är väldigt vanligt uppe i norra Europa. Denna fartygstyp har en höj och sänkbar brygga vilket medger att den kan komma under broar. Dessa kan tex gå på Rhen med bifloder för att sedan direkt gå upp till Vänern. De äldre av typen har oftast bara IMO nummer men en del av de nyare har också ett ENI nummer. ENI nummer är de inre vattenvägarnas motsvarighet till IMO nummer men de fartyg som också går till havs kan då ha sitt IMO nummer plus en extra siffra framför IMO nummret.
Denna typen av mindre coaster är väldigt standard idag och det är lite trist för visst är de billiga men samtidigt man skall ha ett riktigt bygge för beättningens skull. Vanligen är dessa små coastrar i segmentet 1000-ca 4000 ton men betoning åt de mindre. Estetiskt sett är de helt gräsliga men de är praktiska och billiga.
My Duru hade last av konstgödning visade det sig. Det används väldigt mycket för böndernas olivträd. Hon blev loss i lördags och gick igen. Gödningen kom ifrån Italien. Det är vanligt att en bonde har ett tusen träd. En del har mer. Varje träd gödslas med 5 - 10 kilo varje vinter. Så den båtlasten går snart åt.
Igår morse kom det in en kryssningsbåt igen. Jag hade ett ärende så jag passade på att ta ett foto. Costa Classica med IMO 8716502. Men vad som är konstigt är att den heter då Costa Neoclassica utan att man ändrat på vare sig namnet i fören på fartyget eller namnbrädan som sitter ovanför gångljusen strax under bryggan. När man googlar så nämns att man ändrat namnet efter en stor ombyggnad. Samma är det med Costa Neoromantica men där har man ändrat på namnbrädan. En bagatell kanske men det var inte lätt att hitta henne på grund av detta. Bild bifogas.
När jag stod på piren och tog kortet så råkade jag se ner i vattnet och där låg ett mindre flytetyg som inte flöt längre men som ändå låg kvar i sina förtöjningar helt under vattnet. Plastdunken är akterförtöjningen. Jag bifogar den bilden också. Ganska stor skillnad på bilderna alltså.
Ja konstgödning är än så länge inte klassificerat som farligt gods till sjöss men det pågår beredning av ändring så det kan komma att bli farligt gods på lite sikt men IMO maskineriet maler långsamt. Det var rätt mycket gödning som olivträden kräver som du beskriver och att man därtill behandlar träden så regelbundet som varje år borde betyda stora övergödningsproblem i vattnen där nere. I Sverige kan man göda tex skogsmark en gång sen håller effekten i sig under ca tio år. Varje år låter som en tuff miljöbelastning men bra för lokal sjöfart då det skapar laster.
De roligaste Costa fartygen tyckte jag var dem som i grunden var lastfartygen Axel Johnson och Annie Johnson dvs Costa Marina och Costa Allegra. Men jag håller med dig det känns konstigt med två olika namn.
Den här låg inne idag på morgonen när jag åkte för bi hamnen. Den ligger och lastar järnskrot och skall gå ikväll igen till Volos. Skrotet gripsas ombord med mobilkranen från femaxlade lastbilar som kommer ideligen. Jag får det tidigare namnet till Huberna men det är nog någon bokstav fel. Gamla hemorten var Haren-Ems. Kom närmast från Iraklion på Kreta. Lastar 1700 ton. Någon som kan läsa det gamla namnet? Det syns i aktern om man förstorar.
Åh där ser man, Rhen Maffia Shipping RMS. Skrotlaster kan vara lite farliga eftersom det finns inte sällan kemikalier, färgrester och annat kvar på skrotet då det lyfts ombord. Sedan packas det varvid friktion uppstår och det händer att sådan last fattar eld. Det här är ännu ett river sea ship fast av lite annan modell. Påminner om en vanlig modell i England faktiskt i designen. Kul att få ta del av din vardag där nere och bortom ISPS hindren. Också kul att se nordeuropeiska fartyg i sitt andra liv i Östra Medelhavet....en stund innan de går vidare till tredje livet i Svarta Havet....för att sluta på botten.
Sent på eftermiddagen idag gick Achilleas med släp mot hamnen i Kalamata. Det är plattformen som håller på med reparationer av stränderna som är under bogsering. En vacker syn i den sena eftermiddagssolen i alldeles stilla väder. Kan det vara juluppehåll på gång tro.
Juluppehåll är nog rimligt att tro. Vilken fin miljö du lever i! Men hur känns det att fira jul i över 20 graders värme? Själv tämligen trött på +8 och regn här på hemmaplan hade gärna sett minusgrader och snö framförallt för alla barn till jul.
Vi satt i förmiddags på ett kafé vid stranden i den gassande solvärmen i närheten av hamnen och såg ett fartyg komma. Jag hade sett henne från balkongen innan vi åkte hemifrån men glömde tyvärr att ta med kameran igen. Hon var fullastad och gick in utan lots och lade till i innerhamnen. Ett par timmar senare var vi hemma och efter lunch på balkongen och avklarad disk gick jag in till datorn och konstaterade att det var Joanna VI IMO 7517533 av Pireus.
Hon är byggd 1976 i Hamburg av JJ Sietas Schiffswerft och i info står 2944 tdw, 977 gr och 1269 net. Jag är inte så bra på dessa detaljer men det förefaller vara något fel på de två sista siffrorna? Hon har någon gång hetat NYF JELL. På andra ställen står hon som Tzoanna VI. På bilderna av henne har hon det namnet.
Hon blir således 40 år nästa år men verkar inte på långt håll i dåligt skick. På Marine Traffice framgår att hon varit här tidigare ett par gånger de senaste åren. Få se om jag kan ha vägarna förbi på måndag så jag kan få ett foto och se vad hon har för last. Gen cargo står det och det är bulk framgår det av bilderna.
God fortsättning. Dessa JJ Sietas är tidlösa som jag ser det sett till designen. De är byggda med tämligen god kvalitet. Hon har tidigare gått i Norge. Även om hon är 40 år så kan hon troligen med rätt underhåll leva upp mot 10 år ytterligare. Men även de mindre coastrarna börjar nu bli lite mer ålderskänsliga för att få laster. Men i Grekland så går hon nog utmärkt...det är väl lite si och si där nere..så hon är som ny... Men Grekland är en fin sjöfartsnation.
Skrotlaster kan vara lite farliga eftersom det finns inte sällan kemikalier, färgrester och annat kvar på skrotet då det lyfts ombord. Sedan packas det varvid friktion uppstår och det händer att sådan last fattar eld. Det här är ännu ett river sea ship fast av lite annan modell. Påminner om en vanlig modell i England faktiskt i designen. Kul att få ta del av din vardag där nere och bortom ISPS hindren. Också kul att se nordeuropeiska fartyg i sitt andra liv i Östra Medelhavet....en stund innan de går vidare till tredje livet i Svarta Havet....för att sluta på botten.