
AB Lemunda Sandstensbrott och "Världskriget"
Åren 1914 – 1919 ställde som bekant till det för svensk sjöfart med minspärrar och ubåtar.
Lemundabolaget tycks ha hittat sina egna vägar för att få ut sina produkter av sandsten, slipstenar, skrotsten mm, genom att låta Fanny, Elivra och Valkyrian anlöpa Hästholmen för omlastning till tåg, vilket framgår av några skrivelser från Mjölby – Hästholmens Järnvägs trafikchef Adolf Norrby:
Först en avskrift.
Citat:
24 juli 1916 styrelsemöte MHJ:
§1. På grund af M Hj påförd debitering af hamn - och kranafgiften i Hästholmen för en sändning slipstenar till Haparanda och sedermera F S skrotsten till Boxholm från Lemunda Kalkstensbrott i närheten af Motala beslöt styrelsen, då af trafikchefen under hänvisning till §5 i det mellan Mjölbybanan och Hamnbolaget gällande kontraktet, som stipulerade fria hamnafgifter för gods till stationer på mer än 16 km afstånd från hamnen, gjorda protester mot debiteringen lämnats utan afseende, begärs kompriss enligt kontraktets § 10.
Till M Hj komprissarie utsågs kaptenen i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen Hans Nilson i Södertelje.
Även efter första världskriget var man försiktig:

Det verkar som om man framförallt under de sista krigsåren var påtagligt försiktig. Att man lossade i Hästholmen misstänker jag kan bero på att hamnvavgifterna var lägre än i Motala.
Som jämföerlse, antal passager av Sjötorp respektive Norsholm under olika år, juni – augusti:
1913 11 + 6
1914 12 + 8
1915 12 + 12
1916 15 + 0
1917 17 + 7
1918 9 + 4
1919 9 + 11
1920 20 + 5
1921 7 + 16
1922 26 + 5
F ö kan väl konstateras att titeln "komprissarie" känns relativt fräsch och oanvänd under senare år ...