Harjakten

[Janne Duczynski]

Om lördagarna brukade Kapten Selberg lägga bogseraren Njord vid en gammal strökaj vid Malmbergskajen.
Besättningen var inte stor, Selberg själv, maskinist Karlen, eldaren Lindahl samt trissan
Cecilia Berghammar och så var det en 16 års hoppilandkalle.

Sommaren var förbi, man var i slutet av september, en brittsommar hade dragit förbi med
med solvärme och sommarglitter.
Man satt på maskinkappen som underifrån var varm från maskin och ångpanna.
Besättningen delade den här helgen i all sedesamhet på två liter Kron från Bolaget i Härnösand som sommarfinal.
Cecilia hade kokat kaffe i kabyssen väntade sen kvällsmat med inlagd sill köttbullar, potatis och ett stycke lagrad kryddost.
Gubbarna drack kask och Cecilia droppade kron på en sockerbit.
Hoppilandkallen hade fått resa och hälsa på sina föräldrar.
Njord låg med aktertrossen om en av de grå kajpålarna.Selberg backade alltid in i den gamla bassängen och förtöjde båten med fören ut, en bogserbåt skall alltid vara beredd.

Cecilia hade burit upp och ställt fram.
på maskinkappen låg en vit duk, Selberg drog upp några öl. de tog supar till sillen och åt i rejäla skyffeltag av gaffeln.
Kron fanns kvar till ostsupen på havrekakor som bottnade gott.
Dimman hade lagt sig som en säck över Malmbergskajen då ett rött pojkansikte dök upp framme vi båträcket.
-Ni måste hämta Konsuln! sa han.
Få se! sa Selberg.
Han räckte upp handen efter papperslappen.
Konsuln kommer med morgontåget från Stockholm till Härnösand, han skall ut på Åbord och jaga hare.
Jävlars helvete! sa Selberg, Han med sina förbannade harar.
Kors i herrans namn! sa Cecilia Natta och tjocka! och ni med brännvin i er. det går aldrig väl!
Prat! sa Selberg. Jag kan gå till Hänösand med förbundna ögon. Jag kan varenda krök i den här ån. Jag vet varenda kvast står. Gör klart!
Man la av och Njord vände sig sakta utåt i mörkret.
De var ute i fjärden antog han. lade kursen mot styrbord och riktade in kursen mot Dynäsudden, en kvart skulle det ta till Dynäsudden sen babord och vara ute i älven.
Cecilia var orolig och matade Selberg med starkt kaffe och vägrade att gå och lägga sig.
Han borde vara ute på frivattnet mellan Litanön och södra fastlandet, han räknade på fart, tid:
lyssnade försökte spana.
Borde vara i Svanösundet nu och drog ner farten.
Klockan började gå mot fem, det hördes ett svagt plingande från koskällor; svagt men ändå inte så lång borta tycktes det.’
Det är Boijas kräk på Granholmen sa Selberg upplivad.
Gå och lägg dig sa Selberg.
Inte den natten inte, sa Cecilia.
Hon gick akterut och satte sig på den varma maskinkappen.
Cecilia drog schalen om axlarna. Kanske en skiftning i luften, ett förebud om vind.
Nu kom ljuset mer och mer, dämpdynorna av tågvirke på trätrallen i akterprånget kom fram ur mörkret.
Hon reste sig och gick längst akterut.Stod en stund. sen vände hon och gick till Selberg i styrhytten.
Jag ser en strökaj, sa Cecilia.
Strökaj, sa Selberg. han såg uttryckslöst och oförstående på henne. Glåmig och ganska trött nu.
Vi har en strökaj snett akteröver, sa Cecilia.
Vad i helvete säger du!.
Selberg sprang akterut, han sköt vegamössan upp i pannan och såg på Cecilia, hans blick var
var stengrå och outgrundlig.
Selberg gick mot maskinkappen och ropade ner i maskin:
Lindahl!
Kom opp!
Lindahl kom upp i luckan sotig och trött.
Selberg sa ingenting. Han pekade rakt akteröver.
Han såg akertrossen försvinna över räcket, och stå spänd som en sträng.
De hade gått hela natten, men var ännu kvar vid Malmbergskajen.
Jävlar sa Lindahl., den där brukar pojken göra loss.
Det var harjakten det sa Cecilia.
---------------------------------------------------------------------------------
Fritt från Birger Normans bok ” Sista natten på Nordstjernan”
Det här är säkert en skröna men Selberg ( om han fanns) visste med all säkerhet vad han gjorde.
Så här var det innan radar och gps fanns, död räkning var det enda som stod till buds.
Kompass, klocka, distans och farter vid olika varvtal som noterades i klart väder.
Det gick hur bra som helst att leva med död räkning på oceantrafik då lågtrycken avlöste varann och varken sol eller stjärnor visade sig på himlen i flera dagar, till slut fick man en hygglig postion och kunde korrigera för avdrift.
Det var värre i skärgårdstrafiken men det fungerade även där. Ibland....

[Husum]

hej, jo nog kan såna berättelser ha liten del sanning i sig, jag hörde också en historia om någon som körde båten i cirklar runt sin egen ankarkätting, förmodligen länge sedan det hände o inte i helt nyktert tillstånd heller, men ändå rätt kul när det berättas i allafall. En sak som är sann i allafall är det att när en bogserbåt vid hastig avgång från vavet i Husum en natt mörklade nästan hela området, landströms kabeln var inte utdragen från trästolpen, och när dom backade ut från kaj så följde alla 4 stolpar med + x antal meter av matrarkabeln från trafokiosken, en stor blixt och mörkt nästan överallt på varvs sidan, varvet låg tydligen från början av matningen.
finns mer lustiga o mindre lustiga händelser att berätta från Husum, men det tar jag senare.
ha det bra