Här kommer en fråga som jag hoppas att någon oldtimer kan besvara.
Jag har ett tryck i mitt sovrum på en gammal Svea-kasse, Sveadrott, nej, inte färjan utan styckegodsaren. Den är riggad med dubbelbommar över alla luckor och jag började häromkvällen fundera över hur man egentligen körde wincharna. Följande vet jag, tror jag...: Man riggar bommarna så att en står över torget i luckan och en står över kajen där lasten ska landas (om vi nu pratar lossning). Hissvajrarna från bommarna kopplas ihop i en hanfot, med en gemensam krok. För att lossa last så lyfter man upp den ur luckan med winchen till den ena hissvajern, sedan tar man över vikten på den andra hissvajern för att slutligen ställa ner lasten på kajen. Men hur görs detta, praktiskt? En winch till varje hissvajer, antar jag. En gubbe till varje winch? Hur såg reglagen ut? Pådrag? Broms? Hur sköttes den "lastlösa" hissvajern? Den måste väl följa med och släpa över relingen, resp. luckkarmen och får aldrig tajta i fel läge?
Detta är nog bara ett exempel på sjömanskap som är i utdöende. Säkert finns det beskrivet i några gamla läroböcker, men när jag läste, runt -80, var det inget vi fördjupade oss i. Och jag seglade bara i båtar med kranar...
Lasthantering med bommar?
-
Lars Johnson
- Posts: 218
- Joined: 14 Jun 2005, 22:39
- Location: Skogås
- Contact:
-
Klas Ekström
- Posts: 7
- Joined: 03 Mar 2005, 06:55
- Location: Stockholm
-
Riggmaster
- Posts: 92
- Joined: 22 Dec 2005, 21:13
- Location: Grödinge
Ja Du..
Barbord sida till kaj
Använder en bom över kaj någonstans på 75-80 graders vinkel
från centerlinjen (långskeppslinjen)
den andra på styrbordssidan av last luckan
Höjdläget ställer Du med topp vajern. Förkant eller akterkant av luckan
låser båda bomarnas läge med gajarna (vajrar med brytblock föra att svänga lastbomen i sidled)
Släng hanfoten. Ta fram en triangelplatta med tre hål. Schackla i lyft vajrarna i två hål montera i lyftkroken . Nu kan Du manövrera någonstans mellan – 45 grader och + 75-80 grader. (Allt räknat från Centerlinjen) Detta blir som en linbana.
Med detta så behöver inte bomarna svängas, utan lasten svängs med vinscharna ut eller in manöver på trumman. Slackar Du för mycket på den ena eller andra trumman så slår lyftet i någonstans på vägen. Därav kanske en man klarade att köra två vinschar annars två man med blick för jobbet. Offtas var det en stor spak som man kopplade in en klo på drivaxeln som drev trumman samtidigt som det i flesta fall var en fotpedal som manövrerade bromsbandet . Två armar och två fötter kunde det mesta . Och vad tror Du det krävdes av dessa pojkar som kom från stuverierna. (jag kommer inte på vad namnet var på dessa speciallister) Naturligtvis dubbelt för att dra ner på antal som skulle lossa lasta.
Naturligtvis finns det mer att förtälja. Men jag kommer inte på mera just nu Kanske Om någon timma eller i morgon
Barbord sida till kaj
Använder en bom över kaj någonstans på 75-80 graders vinkel
från centerlinjen (långskeppslinjen)
den andra på styrbordssidan av last luckan
Höjdläget ställer Du med topp vajern. Förkant eller akterkant av luckan
låser båda bomarnas läge med gajarna (vajrar med brytblock föra att svänga lastbomen i sidled)
Släng hanfoten. Ta fram en triangelplatta med tre hål. Schackla i lyft vajrarna i två hål montera i lyftkroken . Nu kan Du manövrera någonstans mellan – 45 grader och + 75-80 grader. (Allt räknat från Centerlinjen) Detta blir som en linbana.
Med detta så behöver inte bomarna svängas, utan lasten svängs med vinscharna ut eller in manöver på trumman. Slackar Du för mycket på den ena eller andra trumman så slår lyftet i någonstans på vägen. Därav kanske en man klarade att köra två vinschar annars två man med blick för jobbet. Offtas var det en stor spak som man kopplade in en klo på drivaxeln som drev trumman samtidigt som det i flesta fall var en fotpedal som manövrerade bromsbandet . Två armar och två fötter kunde det mesta . Och vad tror Du det krävdes av dessa pojkar som kom från stuverierna. (jag kommer inte på vad namnet var på dessa speciallister) Naturligtvis dubbelt för att dra ner på antal som skulle lossa lasta.
Naturligtvis finns det mer att förtälja. Men jag kommer inte på mera just nu Kanske Om någon timma eller i morgon
Vinschar
När jag var till sjöss, tidigt sextital i Broströms, så var de flesta vinscharna ombord kontaktorstyrda och elbromsade.
Manöverspakarna satt bredvid varandra så en man kunde köra båda vinscharna. De flesta broströmarna hade bara bommar och vinschar och det sas att på detta sättet så lossade man dubbelt så snabbt som med kran. Nu var jag ju maskinare så det mesta man hade att göra med det var att när det gick för fullt så fick man köra alla kärrorna och vara beredd att slå in dom när det kördes så hårt att de löste ut. Några båtar hade Ward Leonardsystemet alltså omformare där blev det mjuckare strömtoppar än de som hade vinscharna direkt på elnätet, MVH Kvarten
Manöverspakarna satt bredvid varandra så en man kunde köra båda vinscharna. De flesta broströmarna hade bara bommar och vinschar och det sas att på detta sättet så lossade man dubbelt så snabbt som med kran. Nu var jag ju maskinare så det mesta man hade att göra med det var att när det gick för fullt så fick man köra alla kärrorna och vara beredd att slå in dom när det kördes så hårt att de löste ut. Några båtar hade Ward Leonardsystemet alltså omformare där blev det mjuckare strömtoppar än de som hade vinscharna direkt på elnätet, MVH Kvarten
kvarten
-
Claes Thure Moberg
- Posts: 73
- Joined: 29 Jan 2005, 15:43
- Location: Tromsø, Norway
Jag var på några bombåtar "när det begav sig". Och det är inte någon tvekan om att det gick mycket fortare att lossa / lasta med bom än med kran. Men det fanns ju också en nedsida av det hela. Att rigga bommarna var tungt och krävde gott sjömanskap. För att inte tala om att köra winscharna. Men stuvarna var oftast duktiga på winschkörning.
Ursprunget var ju steamwinschar men de 40- och 50-talare jag jobbade på var ju motorbåtar med likström så grejorna var inte lika motståndskraftiga mot misshandling.
Som maskinist innebar detta en god extraförtjänst. Men också en hel del extra arbete. Vid lastning / lossning hade alltid stopptörnsmasken full övertid. Men så skulle man också kunna rycka ut på "no time". Tillsammans med trikaren. Därför att med likström så brände stuvarna ofta upp element i motståndskassarna till winscharna. Men trikarn hade en hel hög med kompletta kassar i sjappet. Så när det brann ryckte vi ut och bytte kasse på en kvart eller så. Och så fick trikarn reparera den utbytta kassen.
På den tiden gick jag mycket i linjetrafik på Västafrika. Och winschkörningen i vissa hamnar var inte helt på topp. Vilket innebar mycket uppbrända motståndskassar. Lite för snabbt pådrag och så stod några motstånd i brand. Men de var lätta att reparera. Det var porslinsspolar som man lindade med "krullad" motståndstråd i rätt tjocklek som vi hade kilometervis av på rulle.
När det slog upp ett rökmoln ur manövern och säkringarna gick i maskinrummet var det bråttom. Stuvarna stod och ropade "no steam", "no steam".... Inom sekunder stod styrman i hytten och kallade ut maskinist och trikare från deras pilsnerpaus. Så var det full fart ut på däck. Därför att rederiet fick betala full kostnad för stuveri oavsett grejorna funkade eller ej. Och att hävda "Stevedore Damage" var enbart något som funkade i teorin.
Var tredje natt i hamn var det alltså stopptörn med full övertid. Vilket innebar först arbetstid 7-16. Så lastvakt 16-07. Och så arbete igen 7-16. Men 15 timmar "overtime" var tredje natt var inte att leka med. Det var vad en dagman hade på en hel månad.
När det gäller den praktiska winschkörningen så var det i allmänhet en man per winsch. Men det var många båtar där reglagen stod så nära varann att en man kunde köra bägge. Fast då krävdes det nog lite väl stor simultankapacitet för de flesta. Det gick ofta saktare än med två man. Man skall också minnas att på den tiden var "manpower" inte någon stor kostnad i det hela. Så man hade inte någon stor drivkraft till att rationalisera.
För övrigt är inte bomlastningen helt utdöd än. Det finns en stor skara med lite äldre reefers som är bestyckade med bommar. Och med jämna mellanrum ligger det sådana vid frysterminalerna här i byen och lastar frusen fisk. Skall försöka fånga in en sådan i kameran vid tillfälle.....
Vill också påpeka att det finns en hel del mindre fartyg med bommar där man har svängmotor på bommen och kör den som en enkel kran. Men det tar en halv evighet jämfört med "riktig" bomkörning med parkopplade bommar och körning med enbart winschar.
Ursprunget var ju steamwinschar men de 40- och 50-talare jag jobbade på var ju motorbåtar med likström så grejorna var inte lika motståndskraftiga mot misshandling.
Som maskinist innebar detta en god extraförtjänst. Men också en hel del extra arbete. Vid lastning / lossning hade alltid stopptörnsmasken full övertid. Men så skulle man också kunna rycka ut på "no time". Tillsammans med trikaren. Därför att med likström så brände stuvarna ofta upp element i motståndskassarna till winscharna. Men trikarn hade en hel hög med kompletta kassar i sjappet. Så när det brann ryckte vi ut och bytte kasse på en kvart eller så. Och så fick trikarn reparera den utbytta kassen.
På den tiden gick jag mycket i linjetrafik på Västafrika. Och winschkörningen i vissa hamnar var inte helt på topp. Vilket innebar mycket uppbrända motståndskassar. Lite för snabbt pådrag och så stod några motstånd i brand. Men de var lätta att reparera. Det var porslinsspolar som man lindade med "krullad" motståndstråd i rätt tjocklek som vi hade kilometervis av på rulle.
När det slog upp ett rökmoln ur manövern och säkringarna gick i maskinrummet var det bråttom. Stuvarna stod och ropade "no steam", "no steam".... Inom sekunder stod styrman i hytten och kallade ut maskinist och trikare från deras pilsnerpaus. Så var det full fart ut på däck. Därför att rederiet fick betala full kostnad för stuveri oavsett grejorna funkade eller ej. Och att hävda "Stevedore Damage" var enbart något som funkade i teorin.
Var tredje natt i hamn var det alltså stopptörn med full övertid. Vilket innebar först arbetstid 7-16. Så lastvakt 16-07. Och så arbete igen 7-16. Men 15 timmar "overtime" var tredje natt var inte att leka med. Det var vad en dagman hade på en hel månad.
När det gäller den praktiska winschkörningen så var det i allmänhet en man per winsch. Men det var många båtar där reglagen stod så nära varann att en man kunde köra bägge. Fast då krävdes det nog lite väl stor simultankapacitet för de flesta. Det gick ofta saktare än med två man. Man skall också minnas att på den tiden var "manpower" inte någon stor kostnad i det hela. Så man hade inte någon stor drivkraft till att rationalisera.
För övrigt är inte bomlastningen helt utdöd än. Det finns en stor skara med lite äldre reefers som är bestyckade med bommar. Och med jämna mellanrum ligger det sådana vid frysterminalerna här i byen och lastar frusen fisk. Skall försöka fånga in en sådan i kameran vid tillfälle.....
Vill också påpeka att det finns en hel del mindre fartyg med bommar där man har svängmotor på bommen och kör den som en enkel kran. Men det tar en halv evighet jämfört med "riktig" bomkörning med parkopplade bommar och körning med enbart winschar.
-
Lars Johnson
- Posts: 218
- Joined: 14 Jun 2005, 22:39
- Location: Skogås
- Contact: